.

Väl framme i Iran var det omöjligt för mig att förstå att det verkligen har skett. Dagen efter vi var framme var den stora tillställningen som man har i Iran. 350 personer kom för att säga farväl till min älskade farfar. Det var riktigt hemskt att uppleva. Jag är i alla fall glad att jag fick chansen att åka till Iran och kunna säga det jag ville säga framför graven. Fick även möjligheten att träffa pappas fastrar och kusiner som är helt underbara. Under min vecka i Iran så var dem en fantastisk stöd för mig. Hade inte klarat mig heller om pappa inte hade varit med :)

Fast än jag åkte till Iran under en vecka har jag fortfarande inte förstått att han inte lever längre. Det kommer dröja ett bra tag innan man har verkligen förstår att det har skett. Han var för ung och jag hade så många planer för oss. Nu är det tyvärr så att det har inträffat och jag får försöka på bästa sätt att gå vidare.

Kommer alltid älska dig och vet att du alltid kommer finnas hos mig.