.

The last 2 weeks

Nu är jag tillbaka igen och förhoppningsvis ska jag försöka stanna :p

Anledningen till varför jag inte kunnat skriva var att jag hade lite tjafs med min kusin. Det ledde till att jag vägrade komma ner till min mosters lägenhet för att använda internet. För en vecka sedan löste sig problemet dagen då han skulle gifta sig. Dagen efter bröllopet så far jag iväg till Mashad som är Irans näst största stad för att besöka min farfar. Där fanns det tyvärr inte heller någon tillgång till internet. Igår kom jag hem efter 4 dagars semester hos farfar. Nu är allt i alla fall ordnat och nu har jag tillgång till allt jag vill.

Dem här 2 veckorna kan jag bara beskriva som underbara. Jag har träffat flera underbara människor som jag förhoppningsvis kommer ha kontakt med i hela mitt liv. Två av dem som jag blev närmast med for till London för några dagar sedan. Ända sedan dem for har det känts tomt men som tur är har jag mina andra underbara personer hos mig. Jag har även mött en person som har inspirerat mig och fascinerat mig väldigt mycket. En person som jag hoppas alltid kommer finnas i mitt liv. Som ni läser så har jag verkligen haft tur under min resa med att finna personer som jag verkligen finner otroliga. Under dem här 2 veckorna har jag hunnit med massvis med saker och förhoppningsvis kommer det fortsätta att vara så.

Som ni vet så arbetar jag här i Iran och jag kan verkligen inte beskriva hur nära jag har kommit barnen. Dem är som en del av mig utan dem känns det tomt. Varje dag jag kommer hem från jobbet känner jag en drivkraft som vill att jag ska åka tillbaka och bara hålla dem i min famn. Dem är så otroliga och så himla underbara på alla möjliga vis. Hur svårt dem än har det så försöker dem med all kraft hålla uppe humöret. Varje dag vill jag gråta när ja hör dessa underbara människor prata om sina känslor, behov och deras upplevelser. Jag kan verkligen inte säga att det är enkelt men jag skulle aldrig ta tillbaka min tid med dem. Dem är verkligen en del av mig och att dem litar på mig och tror på mig gör mig så himla lycklig. Jag har inte känt en sådan lycka på länge, dem har fått mig att börja leva igen. Förutom att vara lärare för dem är jag också en psykolog som dem kan prata med och lita på. Jag hjälper även till med att mata och ta dem runt vart dem än vill. 90% av dem som lever där sitter på rullstol och har svårt att ta sig ut på egen hand. Så jag är där till hands varje dag för dem. Vill berätta så mycket mer men ska försöka korta ner det nu men det kommer komma mer om mina älsklingar.

Jag har så mycket att berätta men jag kommer ta det i lugn och ro så ni kommer orka läsa :)

Här får ni lite bilder från dem senaste 2 veckorna förutom bilderna från Mashad dem kommer imorgon:)

Me and my honey Mahsa one of the girls from London!

Tjejgruppen bestämde sig för en fin middag på en av dem finaste restaurangerna i Iran. Väl där så fick vi vår egen kock som tillagade maten framför oss. Kan erkänna att det var lyxigt då han gjorde extrema saker med maten. Detta är bara en liten visning att mat är kärlek :)

En liten överraskning var att tjejerna hade bett kocken att skriva mitt namn på persiska. Som ni ser här så var jag överlycklig att se mitt namn bli skriven med mat. För övrigt så tror jag inte det finns så god mat som vi blev serverade här. När vi var mätta och belåtna så kom restaurang chefen och sa att vi inte fick betala notan att allt redan var fixad. Vi kollade på varandra och sedan förstod vi att min babe Neda kände han som ägde stället. Så vi fick all den goda maten utan att ens betala för det. Kan verkligen säga att vi trillade ut tjocka och glada.

Här är jag hos Nedas vän på en av dem finaste lägenheterna jag någonsin har sett. Var helt fascinerad tror faktiskt jag skämde ut mig själv lite granna :p

Jag och Neda på hans balkong på 16e våningen. Kan lugnt säga att det var riktigt högt.

Här sitter man och chillar i Lobbyn

Åh vad jag hade längtat efter en öl. Hamid en vän från Australien kände till min fina behov av öl så han hade fixat mig en iskall Heineken, så glad blev jag att jag var tvungen att ta kort:P

Här ännu på en fin restaurang med mina tjejor. Var hur sliten som helst här då jag hade precis slutat jobba :p

Godare pasta får man leta länge efter!

Alla tjejerna samlade igen :)

Kusinens bröllopsdag hade anlänt!

Jag och sötisen Dina!

Jag och brudgummen Kambiz

Jag och vackraste Negin

Jag och familjen och bruden :)

Min vackraste mamma precis som en ängel såg hon ut som

Samira brudens lillasyster

Jag och brudparets bil

Vad kul att du har det bra där nere i Iran! :) Och vilket jobb! Du är stark som klarar av det. Vi syns på skolan i augusti. Ha det så bra, kram /Therese :)